Vi utgår från att planering som bygger på ett visst (och i olika sammanhang varierande) mått av gemenskap är att föredra framom renodlat individualistiska lösningar. Ekologiskt sett är det ju klart att det allt annat lika behövs mindre arealer, energi och materia om fler individer delar på existerande nyttigheter. Men vi utgår också från att en moderat gemenskapsstrategi socialt sett är mer önskvärd än en individualistisk. Genom gemenskapsbaserade lösningar eller arrangemang som bygger på effektivare användning av existerande nyttigheter är det i princip möjligt att samtidigt förbättra den ekologiska hållbarheten och öka den privata materiella standarden. Dessutom kan vissa (i någon mening) materiellt anspråkslösare boende-, trafik- eller livsformer vara bättre med tanke på livskvaliteten. I detta projekt försöker vi illustrera dylika möjligheter.
Det är viktigt att garantera varje invånare enskildhet, frid och ro samtidigt som man går in för delad användning av nyttighter och möjligheter till gemenskap i boende-, arbets- och stadsmiljön som helhet. En viktig egenskap hos (stor)staden är möjligheten till anonymitet och icke-förpliktande kontakter. Därför bör den fysiska planläggningen skapa förutsättningar för att olika typer av sociala (samt privata och halvprivata) rum utvecklas. Variation i och samtidig klar markering av offentlighetsgraden hos olika stadsrum bidrar också till en intressantare stad.
Den rumsliga intensitet som präglar en mänskligt dimensionerad och detaljrik miljö är viktig med tanke på en sådan lokal förankring av livet som minskar på trafikbehovet och som skapar förutsättningar för trivsel och etablerande av sociala kontakter. En humant utformad miljö ”tål” mycket tätare och effektivare bebyggelse än en enformig och på fel sätt massiv miljö. I den föregående kan flera olika typer av sociala rum etableras på kort avstånd från hem, arbetsplatser och service samtidigt som byggandets effektivitet även skapar underlag för mer offentligt eller ”anonymt” stadsliv.
Följande faktorer torde utgöra de största hindren för åstadkommande av en tätt bebyggd men mänsklig urban miljö:
- Behovet av parkeringsplatser och breda trafikleder.
- Tekniska normer för snöröjning, annat underhåll, brandskydd mm.
- Funktionalistiska planeringsprinciper som betonar behovet av ljus och friarealer.
- Byggnadsföretagens oreglerade vinstmaximering (byggnadernas och miljöns utformning bestäms av ekonomiska snarare än sociala och estetiska hänsyn).
Åtminstone de tre första planeringsprinciperna kan motiveras rationellt och ofta ekonomiskt. Då så mycket som handlar om miljöns kvalitet står på spel är det ändå viktigt att vara på det klara med vilka alternativa lösningar som kunde garantera samma bekvämlighet, trygghet och livskvalitet. Att peka på dylika lösningar är syftet med vårt stadsprojekt.
Vill stadsborna ha en sådan miljö som vi förespråkar? Eller vill de hellre fortsätta att köra bil, investera i allt större materiell standard och tillfredsställa sina behov individuellt? Svaret på denna fråga beror på hur den tolkas. Den kan besvaras ”Nej, stadsborna är inte beredda att avstå från sina bilar och dagliga bilfärder, från att införskaffa flera, effektivare och modernare apparater eller från att själva äga mer eller mindre all utrustning de anser sig ha behov av. Vore de beredda att göra det skulle så redan ha skett. Att försöka påskynda denna process innebär förmynderi och bristande respekt för individernas valfrihet”.
Ett dylikt svar ser ändå ut att innebära att ingenting behöver eller får göras för att skapa en hållbarare stadsmiljö. Vi måste minnas att de enskilda stadsborna alltid fattar sina beslut (eller svarar på enkäter) i ett visst socialt sammanhang präglat av deras kunskap om vilka uppenbara alternativ som existerar. Man kan därför inte direkt sluta sig från gallupsvar till sanna prioriteringar eller uppfattningar om vad som verkligen skulle gagna individerna i fråga förutsatt de grundläggande värden de omfattar. Dessutom finns det lika många åsikter och livsstilar som det finns stadsbor. Även den nuvarande stadsplaneringen ställer hinder i vägen för många önskemål – ofta sådana som går ut på en ekologiskt mer hållbar livsstil!
Vi utgår från att det existerar ett visst samförstånd – om man så att säga lyckas tala till folks bättre vetande – om vikten att garantera en sund miljö för kommande generationer och att tillgodose grundläggande behov som trygghet, sociala relationer och meningsfull aktivitet för människor i olika åldrar och livssituationer framom maximering av de lyckligt lottades materiella konsumtion. Man kunde också tala om ett konsensus om prioriteringen mellan å ena sidan snäva eller kortsiktiga vinstintressen och å andra sidan det allmänna och långsiktiga goda, mellan stundens nöjen och bekvämlighet kontra sann livskvalitet. Det är dock klart att dylika prioriteringar snabbt blir kontroversiella så snart som de ges litet mer kött på benen.
Ställningstaganden till dylika frågor är alltid både politiskt laddade och beroende av en viss mer eller mindre teoretisk syn på orsakssamband, mänskliga behov, forskningsmetoder som används vid opinionsundersökningar etc. Det är av stor vikt att synliggöra dessa frågeställningar i den forskning som används som underlag för stadsplaneringen lika väl som i den mer akademiska stadsforskningen. I synnerhet trafikplaneringen lider i detta nu av attityder som grundar sig på förlegade empiristiska forskningsideal.
Viktigt vore det att erbjuda alternativ och i planläggningen utnyttja de möjligheter som samhälleliga trender och s.k. svaga signaler erbjuder för att gynna en hållbar utveckling. Om grupper som företräder nya livsstilar erbjuds eller ges möjlighet att bygga upp attraktiva livsmiljöer kan de fungera som vägvisare för större skaror. På detta sätt tvingas ingen omfatta nymodigheter han eller hon inte är mogen för. Det ända som krävs är att ge villiga stadsbor sanna möjligheter att välja annorlunda. Så kan ske t.ex. om bilfria hushåll garanteras billigare bostäder eller de som avstår från egen bastu i lägenheten får njuta av en bastuavdelning med simbassäng i bostadskvarteret. Trots detta är det viktigt att fästa prislappar på klart oekologiska livsstilar i stället för att som nu externalisera kostnaderna och lämna räkningen åt efterkommande generationer och svagare individer (t.ex. barn och äldre).
Tillbaka till sammanfattningen.