Hållbarhetsbegreppet

Ekologisk hållbarhet


Ekologisk hållbarhet handlar enligt vår tolkning först och främst om att värna om biodiversiteten, då de flesta andra ekologiska problem utgör problem just p.g.a. deras följder för biodiversiteten. Av dessa övriga problem är klimatförändringen ett helt centralt hot.


Det är viktigt att analytiskt skilja mellan naturvetenskapligt beskrivbara ekologiska problem och problem som har att göra med människans upplevda naturförhållande. Man måste likaså särskilja å ena sidan globalt och å andra sidan endast lokalt relevanta problem. Som vi förstår ekologisk hållbarhet begränsar den sig till förhållanden och åtgärder som är direkt relevanta för de naturvetenskapligt beskrivbara livsbetingelserna på jorden på lång sikt.


På lokal nivå är sällan några åtgärder ovedersägligt antingen skadliga eller gynnsamma med tanke på den globala miljön, då det ofta gäller avvägningar mellan alternativ vars verkningar på miljön är mer eller mindre skadliga beroende på synsättet. Väl att märka kan en viss åtgärd vara lokalt förödande, men dess lokalt mindre skadliga alternativ som generaliserad strategi genom sina aggregerade verkningar ändå vara sämre för miljön globalt sett. – Ett exempel på en dylik avvägning på stadsplaneringens område kunde vara alternativet att bebygga ett grönområde utan speciellt ekologiskt värde (men kanske nog rekreationsvärde) nära centrum kontra alternativet att förlägga samma byggaktivitet till ett motsvarande stort eller större område (“grönt” i bemärkelsen rikligt med natur mellan byggnaderna) långt från all service och färdig infrastruktur.


Ekonomisk hållbarhet


Det ekonomiska hållbarhetsbegreppet är kontroversiellt, då det – bl.a. av Brundtlandkommissionen – förknippats med ekonomisk tillväxt. Medan det av vår definition följer att den ekologiska hållbarheten bör tillgodoses för att garantera livsbetingelserna på jorden kan det inte existera ett samförstånd om att ekonomisk tillväxt är en förutsättning för livets fortbestånd. Den ekonomiska tillväxten är i egenskap av en mänsklig målsättning bland andra (visserligen av potentiellt grundläggande karaktär, då den kan uppfattas skapa förutsättningar för behovstillfredsställelse av varierande slag) mindre grundläggande än livets fortbestånd. Men om man tolkar ekonomisk hållbarhet som en ekonomisk politik som syftar till att den ekonomiska utvecklingen inte på lång sikt rasar samman, kan man se den ekonomiska hållbarheten som såväl ett medel till som en förutsättning för ekologisk hållbarhet. Tolkad på detta sätt är även den ekonomiska hållbarheten i praktiken, om heller inte i princip, en lika fundamental dimension av hållbarhetsbegreppet som den ekologiska hållbarheten.


Social hållbarhet


Då hållbarhetsbegreppet handlar om att garantera existensbetingelserna för kommande generationer är det naturligt att i rättvisans namn utsträcka denna garanti också till nulevande underprivilegierade människor. Den ekologiska hållbarheten måste ändå (åtminstone förutsatt en viss eftergift för utilitaristisk etik) ges en viss förrang framom den sociala hållbarheten, då de ekologiska problemen hotar att omöjliggöra allt människoliv på jorden för all framtid, inte bara vissa nulevande gruppers. Oansett denna analytiska prioritering torde det vara såväl etiskt som politiskt svårt att negligera kravet om social hållbarhet, som således bör beaktas både som självändamål och som medel till ekologisk hållbarhet. Den (åtminstone) minimala solidaritet som byggs upp av tillgodoseendet av den sociala hållbarheten torde nämligen i likhet med den ekonomiska hållbarheten kunna ses som en förutsättning för ekologisk hållbarhet.


Problem vid genomdrivandet av ekologisk hållbarhet


Den ekologiska dimensionen av hållbarhetsbegreppet måste alltså betraktas som mer grundläggande och som målsättning i princip i mindre grad möjlig att ifrågasätta än de andra dimensionerna. Men värnandet om den ekologiska hållbarheten sker alltid i en politisk kontext i samband med lösande av andra, i allmänhet till synes mer pockande och konkreta problem, där samhälleliga mekanismer samt kollektiva och enskilda resursstarka aktörer i första hand garanterar tillgodoseendet av mer handgripliga intressen än den ekologiska hållbarheten. För att ha en chans att slå igenom med tillräcklig kraft måste denna målsättning i allt högre grad ses som randvillkor för övriga beslut snarare än som ett krav som tillgodoses i mån av möjlighet efter att man sörjt för andra intressen.


Främjandet av den ekologiska hållbarheten är förknippad med en grundläggande etisk aspekt i och med att det delvis handlar om att verka i enlighet med det allmänna bästa utan garantier för att övriga aktörer följer samma strategi (vilket även kan ses som ett spelteoretiskt problem). Den ekologiska hållbarheten är också förknippad med en mer jordnära politisk dimension i och med att den kan uppnås på olika sätt som inte behöver vara neutrala i fråga om hurdana övriga ideal och intressen som berörs beroende på vilket handlingsalternativ som väljs.


* * *


För bakgrundsinformation till den här framförda tolkningen av hållbarhetsbegreppet, se t.ex. det svenska naturvårdsverkets klimatsida.